Hierarkisk struktur med fyra huvuddomäner barns utveckling

Artikel 6 visar vikten av att se över alla rättigheter enligt barnkonventionen som helhet - alla behövs för barnets utveckling. Detta kräver att staten, regionen och kommunen skapar förutsättningar för samarbete så att arbetet med barns rättigheter inte begränsas till tänkande. Samarbete på olika nivåer kan ske i utskott och förvaltningar för att skapa en helhet i arbetet med barnet och utnyttja samhällets resurser på ett bra sätt.

Samarbete kring barnet kan också ske mellan aktörer som finns i barnets grannskap, till exempel föräldrar, skola och liv. Lär av andra! Skolfam är en arbetsmodell som syftar till att hjälpa barn som bor i familjehem att lyckas i skolan. I en skolfamilj är samarbete en förutsättning. Minst två Kommunala nämnder beslutar gemensamt hur skolfamiljen ska organiseras och finansieras.

Förvaltningarna samarbetar sedan om dokumentation, personal, faciliteter och resor. Ett team bestående av en psykolog, en socialsekreterare och en speciallärare stöder barnet och delar information med varandra. Till exempel kryper de flesta barn innan de äntligen står upp och börjar gå.

Men det finns också enstaka barn som aldrig går igenom något krypningsstadium eller ersätter kryp med något annat kreativt sätt att gå framåt, till exempel tailgating. Vissa barn uppfattas också som generellt något senare än sina kamrater, eller vice versa, på alla nivåer. Detta kan bero på faktiska omständigheter, till exempel för tidiga eller barn som var allvarligt sjuk för första gången, är det uppenbart att han har ett längre avstånd.

Eller att föräldrar eller förskolor ägnar stor uppmärksamhet åt att undervisa vissa förmågor. Det är dock viktigt att komma ihåg för alla föräldrar att det sällan spelar någon roll senare i livet om du var den första med något under de första åren av livet. Ett annat område där psykologer var intresserade tidigt är barns känslomässiga utveckling. Han borde ha kunnat se några mönster i detta, där alla barn i en viss ålder blev mer oroliga och grät mer, eller alla barn i en viss ålder blev mer trotsiga och upprörande.

Modern forskning visar att det inte hierarkisk struktur med fyra huvuddomäner barns utveckling några sådana känslomässiga stationer som alla barn går igenom. Tvärtom är känslomässiga faser mycket individuella och nära besläktade med både personligheten och barnets livsstil, som till stor del är genetiskt bestämda, och med specifika miljöfaktorer som råder runt barnet, såsom förhållandet mellan barn och föräldrar.

En av de omständigheter som kan ha bidragit till begreppet känslomässiga stadier är att nästan alla barn i samhället utsätts för samma problem i samma ålder, vilket också ofta förstärks av kulturella normer och värderingar. I vårt land är det till exempel stor skillnad mellan vad barn förväntas kunna göra i förskola och skola och vad som händer vid sex års ålder.

Bara sex år har beskrivits många gånger som en svår period. Men vad är det? Kanske är den mest troliga förklaringen att det är svårt för alla att plötsligt tvingas kontrollera sig själva i mycket större utsträckning.