Läkarens plikt för urologi

Patienten har också rätt att kontrollera sina uppgifter i patientens register. Information bör dock inte ges till patienten om det är uppenbart att det utgör en allvarlig fara för patientens liv eller hälsa. I praktiken kan detta till exempel gälla patienter med depression som riskerar självmord. Beslut om vård och undersökningar bör fattas enligt patienten.

Patientens rätt till självbestämmande innebär i slutändan att acceptera eller avvisa den föreslagna behandlingen. Patienten har rätt att motstå behandling, behandlingsåtgärder och undersökningar. I detta fall måste annan acceptabel medicinsk vård ordnas i samförstånd med patienten. Patienten kan också ha förfrågningar om undersökningar och behandling, men läkaren är inte skyldig att följa patientens vilja om inte dessa undersökningar och behandling är medicinskt motiverade för patienten i fråga.

Läkaren agerar med stöd av sin kliniska autonomi, även om patienten behöver behandling. Om patienten till exempel tydligt har uttryckt sin vilja i sin vilja i sitt liv angående akut eller intensivvård. Med andra ord har en patient som är kompetent, det vill säga rik på självbestämmande, rätt att neka den rekommenderade behandlingen och undersökningarna, även om det äventyrar hans hälsa eller till och med hans liv.

För att bedöma patientens kompetens är det viktigt att se till att patienten förstår konsekvenserna av sitt beslut och känner till effekterna av behandling och behandlingsalternativ. Tack vare livstestet kan patienten fortsätta att använda sin definition av självkänsla, även om han inte längre kan fatta beslut om sin vård. Om en ansedd patient inte kan fatta beslut om sin vård på grund av en psykisk störning, kognitiv försämring eller annan anledning, bör patientens biträdande beslutsfattare klargöra vilken behandling som bäst kan uppfylla patientens vilja.

Om denna fråga inte kan klargöras på detta sätt ska patienten vårdas i enlighet med hans personliga intresse. Den biträdande beslutsfattaren kan vara patientens juridiska ombud, nära släktingar eller andra släktingar. Viktiga vårdbeslut fattas i enlighet med patientens biträdande beslutsfattare. Den biträdande beslutsfattaren måste respektera patientens vilja och personliga intresse.

Om det finns flera ersättare för lösningen - vars syn på behandling skiljer sig från varandra, ska patienten hanteras på ett sätt som kan anses lämpligt för hans personliga intressen. Så i slutändan är läkarens jobb att behandla patienten på bästa möjliga sätt i sin egen bedömning. Den biträdande beslutsfattaren har inte rätt att motstå behandling som ges till hot mot patientens liv eller hälsa.

Endast patienten själv kan klara all vård och undersökningar. Enligt patientlagen bör en minderårig patients uppfattning om vård övervakas, när det är möjligt, med hänsyn till patientens ålder och utvecklingsnivå. Minderåriga behandlas i samförstånd med patienten om läkaren anser att de kan besluta om deras hjälp i förhållande till deras ålder eller utvecklingsnivå.

I detta fall har den mindre patienten också rätt att förbjuda personlig information för vårdnadshavaren. Om läkaren anser att en minderårig patient inte kan besluta om sin egen vård, ska patienten behandlas i samförstånd med sin urologi eller annan juridisk representant. Enligt lagen har vårdnadshavaren eller den juridiska representanten för en minderårig patient inte rätt att förbjuda behandling av en sjukdom som hotar patientens liv eller hälsa.

Med andra ord har föräldrar inte rätt att till exempel vägra blodtransfusion av religiösa skäl, om förfarandet kan rädda barnets liv. Läkarens plikt eller annan hälso-och sjukvårdslagstiftning har inga åldersbegränsningar för att respektera barnets förmåga och vilja att fatta beslut. Ett barns förmåga att fatta beslut om sin vård varierar mycket beroende på deras ålder och utvecklingsnivå, men också på varför de vänder sig till vården.

Till exempel innebär skolhälsobesök många situationer som en ung person kan hantera på egen hand, och därför behöver deras vårdgivare inte fatta ett vårdbeslut. Noggrant registrerade patientjournaler är viktiga, särskilt när det gäller långvariga sjukdomar: de säkerställer kontinuitet i patientvården även vid personalförändringar och flexibel patientöverföring mellan vårdenheter.

Uppgifter i patientjournaler klassificeras som personuppgifter. På grund av vårdens sekretess och skyddet av patientens integritet måste patientdata hanteras särskilt noggrant. För en läkare är det en obligatorisk skyldighet att upprätta en patientrekord. Tillräckliga journalposter ökar både patientens och läkarens rättsliga skydd. I synnerhet bör anteckningar om begränsningar av vård fjärrstyrning 12v noggrant och patientens egen position eller eget samtycke bör ingå i journal documents.It är också nödvändigt att registrera om patienten vägrar.

Om patientens vård behöver utvärderas i efterhand, till exempel vid misstänkt patientskada eller tjänstemissbruk, är patientens handlingar den centrala informationskällan i bedömningen. Vissa regioner och landsting har också en särskild åldersbegränsning för vårdnadshavarens tillgång till barnets journal. Anställda ri.se äldsta barnet måste då skriftligen godkänna utlämningen av tidningen.

När den minderåriga själv är förälder kan de vara vårdnadshavare, men inte vårdnadshavare. Barnöverenskommelsen har ratificerats i riksdagen. Barnkonventionen ratificeras sedan av riksdagen. Detta innebär att beslut i samhället, inklusive domstolarna, måste avse barnets rättigheter, såsom de uttrycks i barnkonventionen. Regeringen beslutade också att konventionen skulle bli lag [3], och införandet planeras från Norge, tidigare det enda skandinaviska landet som inkluderade Barnkonventionen.

I korthet innebär Barnkonventionen: rättigheter gäller lika för alla barn. Skyldigheten att vidta alla åtgärder för att genomföra erkända rättigheter. Barnets bästa bör vara centralt i varje beslutsfattande som berör både det enskilda barnet och barnet som helhet. Alla barn har rätt till liv och hälsa. Barnet har alltid rätt att tala, och vad barnet uttrycker bör förklaras av betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

När du tror att olika barn har två föräldrar som vårdnadshavare som inte håller med i vissa fall. I Norge är vårdnadshavarens samtycke tillräckligt för insatser från vård av en annan vårdnadshavare, enligt den behandlande läkaren, anser uppenbarligen inte barnets bästa. I andra länder finns det bara akutvård, som inte kan tillhandahållas om du inte har samtycke från båda vårdnadshavarna.

Frågan om vem som äger beslutet kan också uppstå när ingen vill fatta ett beslut. Vårdnadshavaren är både korrekt och krävs för att fatta beslut, som regleras i föräldrapanelen [4]. I Sverige, liksom i övriga Norden, kan socialtjänsten delta som beslutsfattare om vårdnadshavarna inte håller med eller av någon annan anledning inte kan fatta ett beslut.

Rätten till självbestämmande och gemensam beslutsamhet inom hälso-och sjukvården gäller både vård och avslag. Specifik behandling kan dock inte krävas. Om patienten eller vårdgivarna vill ha urologi eller ytterligare behandling än vad läkaren vill, är läkaren skyldig att hjälpa till med ytterligare utvärdering av den andra åsikten i händelse av livsfara. Detta gäller läkarens plikt för princip i alla skandinaviska länder, även om läkarens roll i hälso-och sjukvårdsbesluten i Finland är något svårare.

I alla skandinaviska länder spelar begreppet autonomi en central roll. Behandlingen av läkare bör alltid göra en mognadsbedömning, och med ökande ålder och mognad bör den gemensamma definitionen av ett barn öka för att överföra i vissa situationer. Rätten till information kan ges av en konflikt i Sverige, sjukvården är skyldig att berätta allt som är känt om patientens medicinska tillstånd.

Detta gäller även när patienten är ett barn, men med anpassning till ålder och mognad. Patienten har rätt att lämna information oavsett ålder, men vårdnadshavaren har inte rätt att fatta detta beslut för barnet. Läkaren är också skyldig att informera om alla tillgängliga behandlingsalternativ, även om de tror att ett av alternativen är bättre. Det kan finnas en konflikt mellan barnets autonomi och vårdnadshavarens rätt till information, som för närvarande regleras i patientlagen.

Grundregeln är att djurhållare alltid ska informeras och involveras i beslut, men när och i vilken utsträckning beror på problemets art, till exempel sjukdomens svårighetsgrad eller behovet av föräldrastöd och uppföljning. I våra grannländer i norra norra norra norra serien regleras barnets autonomi och rätten till vårdnadshavares beslut med åldersbegränsningar.

Enligt finsk lag måste till exempel en individuell åldersbedömning göras före 18 års ålder, men det finns också ytterligare riktlinjer i form av expertutlåtanden. Det står att för barn under 12 år antas det att vårdnadshavarna är beslutsfattare, mellan 12 och 15 år. Dessutom, om barnet anses fatta beslut, har han rätt att slutföra konfidentialitet med avseende på vårdnadshavaren.

Norge har de tydligaste lagliga åldersgränserna i Norge. Norge har de tydligaste lagliga åldersgränserna i de skandinaviska länderna. Vårdnadshavaren har alltid rätt att fatta beslut för barn under 16 år, men om barnet är över 12 år bör stor uppmärksamhet ägnas åt barnets synvinkel. Barn över 16 år har rätt att själva bestämma om alla frågor, utom i fall när det gäller avhållsamhet eller uppsägning av livet, upprätthålla behandlingen.

I dessa frågor har vårdnadshavaren rätt att bestämma tills barnet är 18 år. Danmark bosätter sig mellan Norge och Finland läkarens plikt för urologi det gäller tydlighet och detaljer i mognadsbedömningen.Danska barn får laglig behörighet att ge sitt samtycke eller avstå när de fyller 15 år, och detta gäller, till skillnad från i Norge, liksom livet och livet genom att ge vård.